måndag 17 november 2008

på något vis så är jag ju ändå sofie
en annan sofie
kanske inte den sofie jag önskar att jag var
inte samma som för 2 år sedan
och tur är väl det
men jag undrar ändå var all min inspiration försvann
har inte målat på ett år
inte sjungit
inte skrivit
inte längtat så jag brinner
så det verkar kanske som jag inte alls finns
men på något vis är jag ändå här
och jag kämpar mer än någonsin
Jag är här!
känner bara inte igen mig själv

3 kommentarer:

Elin sa...

Jag älskar den Sofie du är nu. Och jag ser att du kämpar jag vet hur du krigar med dig själv inom. Hur du hel tiden försöker hitta den bästa lösningen, och kanske måste det få ta tid... jag tror att du håller på att blomma ut som en vuxnare, mognare och friskare Sofie. Se hur du fyller dina dagar, du strävar frammåt, du kämpar på varje dag. Det är så stort! Skrivandet, och målandet kommer med tiden, men nog sjunger du ibland... och då ryser jag i hela kroppen, för det är så vackert. du har en allades egen, speciell röst som rör vid mitt hjärta... som berör och som är en av de ackraste röster jag vet. Du är vacker älskade. Rakt igenom. Jag finns är. Hoppas vi kan ses i morgon efter min skola.

All kärlek - Din Elin

Anonym sa...

Du är så modig :*

Anonym sa...

Jag tror på dig.
När jag träffade dig såg jag mycket glädje i dig. Jag önskar ja kunde få titta in i dina ögon en gång till.