På alla möjliga vis. Hon har fel på hjärtat och ett hemskt diskbråck i nacken.
Och hon är jämt på olika undersökningar och skit för att dom ska kunna lista ut hur dom ska göra med nacken, om det ens går att göra något, och vad som är fel på hennes hjärta.
Hon är så stark och full av kärlek. Men hon är helt ensam.
Ibland när vi pratar om det så kan hon anförtro sig lite för mig. Om hur orolig hon är att hennes hjärta ska slå ett dubbelslag och sen gå i baklås och stanna som det gjorde på min morbror för bara något år sedan. Och om hur hon ser på den dystra framtiden i hennes trasiga kropp.
Jag försöker stödja och vara stark. Men på något vis så får jag alltid en ångestattack eller overklighetskänslor för något annat och sen handlar allt om mig igen.
Jag får inte den där jävla ångesten av något annat just då. Jag bara inbillar mig det.
Det är klart att det är för att vi pratade om hennes problem. Det är inte det att jag inte kan stödja.
Det är bara så jävla svårt att vara stark. Jag blir livrädd att förlora henne.
Jag måste lära mig att vara ett bättre stöd för mamma. Fråga hur hon mår, hur hennes blodtryck är. Jag är ganska dålig på att göra det, för rädd för vilket svar jag ska få.
Jag ska bättra mig.
Hon är mitt största stöd i livet.
Jag vill kunna stödja henne också, även om jag aldrig kan bli hennes största stöd.
4 kommentarer:
Men glöm inte att ta hand om dig själv. Jag menar att det är klart du ska stödja din mamma, men det gör du väldigt mycket redan, ser du inte det själv? Du har ett stort hjärta älskling... förstår att du är livrädd, hon är ju hela ditt liv nästan. Och jag vill att du ska veta att du får gärna prata med mig om det. Det är ingenting som är en börda för mig. Jag finns här, alltid. Älskar dig oändligt bästis <3
Söndagsmiddag på sööööndag ;)
och sen en date på fredag :P
Hell yeah babe ;*
Men gud blev juh alldeles tårögd nu när jag läste det där om moster.. =( Jag visste inte att hon var sjuk ens.. <3
Buhu mamma ):
jag vill inte tänka på det för jag är så långt bort. Vill inte tänka på att du mår dåligt heller.
Vad ska jag göra om det händer något.
Jag är inte där. Och det är jobbigt.
Älskar er. <3
Jag säger som syster Anneli, jag visste inte heller hur sjuk vår kära moster är. Och nu när jag vet så tappar man andan, man blir oroligare än oroligast. Och man vill bara träffa henne och säga att man finns här för henne. För er allihopa. Jag har alltid sett upp till er mamma så fruktansvärt, hon är världens finaste människa!!
Berätta för henne att jag älskar henne och finns här för henne..
Skicka en kommentar