vissa kvällar blir det bara såhär på detta viset
kopplar bort stänger av blir grå och tyst
dagen kan ha flutit på alldeles fint (för en gångs skull) och ändå blir jag precis detta
jag hatar hatar mörkret och ändå är det alltid precis bredvid bakom alltid närvarande
rädslan tar över
att detta mörka hemska frätande ska sippra ut ur mig och förgifta dom runtom som betyder allt
tystnad (men kanske om jag ignorerar detta mörker så försvinner det) gör ingen skillnad det växer ändå